Jag längtar bort från denna stad. Jag kan förstå nu hur Emma tänkte förut. Hon ville ha mer och jag mindre. Just nu står jag med mitt halva hjärta i Piteå och andra halvan i Sthlm. Inte konstigt att jag ligger sömnlös om nätterna. Kollar efter lägenheter då och då men att gå från tankar till handling är en helt annan sak.

 

Jag hoppas att allt känns klarare när jag varit nere och hälsat på. Det känns fortfarande overkligt att jag blivit mormor till en liten prinsessa. Längtar tills jag får träffa henne och Emma. Min lilla tjej har blivit mamma och det känns så bra.

 

Om jag nu inte kan få min dröm i uppfyllelse så kanske jag ska försöka uppfylla dröm nr 2... Se mer av världen, resa och njuta av det istället. Jag vill så mycket men ändå känns det som en stor stoppkloss står i vägen. Visst hade det varit lättare om man haft en bättre ekonomi. Saknar att inte kunna unna mig vardagslyx. 

 

Imorgon är det måndag igen och känner inte någon glädje över att gå till jobbet. Vill inte vara där heller.. vill inte vara här!!

 

 

Det känns som jag går runt i ett vakum. Allt som har med barn att göra är jobbigt just nu. Prat om barn, se barn, barnsaker, barn på tv. Bli påmind att jag aldrig kommer få ha en eget litet barn i min famn. Kommer aldrig få uppleva att vara gravid igen, känna ett liv där i magen som växer. Jag behöver verkligen få svar på mina frågor för att kunna bearbeta detta. Kan ändå inte låta bli att tänka på varför?Även om äggdonation skulle kunna vara en liten chans har jag inte 70 000. Skulle inte orka med ett misslyckat försök. Jag försöker vara glad och glädjas åt de som är gravida men ändå känner jag sorgen som finns där hela tiden.

 

Mina hormoner och min kropp lever sitt egna lilla liv. Varför ska jag ha mens och menssmärtor ? Sluta jävlas med mig!!! 

 

   

Det finns inga ord som kan beskriva den smärta jag känner just nu. Jag hade äntligen börjat min resa till Danmark. Min väg till ett barn. Ett telefonsamtal på morgonen krossadr mina drömmar. Slutade andas för en stund. Chansen för mig att bära ett barn finns inte. Hon pratade om IVF, hormonstimulering, äggdonation. Även om det är bortkastad tid. Min ämnesomsättning däremot är perfekt..ja men så bra med tanke på att jag ökat +7kg sen i December. 

Nu vill jag ta mitt pick och pack, flytta till Sthlm och Emma. Försöka hitta glädjen i att bli mormor. 

Man får ett sorts uppvaknande när man läser att en kompis från förr lämnat jordelivet. Varför och vad som hände kanske jag aldrig får veta. Tänkte på dig och Camelion senast idag. Fick en sån där nostalgi känsla. Tänk om ni skulle haft en liten reunion och kört Regn hos mig.

Dom säger att allt har en mening. Kan inte se någon mening med detta.

 

Jag har funderat länge på varför jag inte blir frisk och känner mig ständigt hängig. Har varit sjuk sen sommaren och allmänt trött. När jag drack min morgondrink från Fitline så fick jag en flush på magen. Först tänkte jag inte så mycket på det sen insåg jag binjurna är dåliga igen. Jag som ändå känner min kropp och symtom borde ha tänkt på det tidigare. Så nu är tabletter på gång från Flora kliniken i Luleå. Tur att det finns alternativ medicin för hade jag lyssnat på sjukvården så hade jag behövt byta njurar...

Gjorde testen längst ner och JA det är binjurarna som spökar :( 

Nu vet jag i alla fall varför jag är sjukt trött och aldrig blir frisk. Så nu blir det boosta med fitline och äta Adrecomp.

http://tarmochpsykologi.wordpress.com/2011/04/03/har-du-trotta-binjurar/

Vilka symptom kännetecknar hypoadrenia dvs. trötta binjurar? Dessa är de vanligaste men inte de enda.

• Svårt att gå upp på morgonen. Man använder väckarklocka, sambo, mamma som ringer osv. och ändå släpar man sig som en köttklump upp ur sängen halvsovande.
• När man har vaknat är man fortfarande trött som om man inte hade sovit överhuvudtaget.
• Sugen på salt. Man äter upp hela påsen av chips eller jordnötter, saltar extra på maten osv.
• Saknar energi. Allt känns jobbigt att göra, även sådant man brukade tycka om. Ofta så känns det alldeles för jobbigt att resa sig från stolen eller fåtöljen.
• Det verkar bli jobbigare och jobbigare att göra helt vanliga vardagssysslor.
• Sexlusten har försvunnit.
• Stresståligheten har försämrats. Småsaker som man tidigare inte brydde sig om verkar numera driva en till vansinne. Man blir vansinnig när man kör bil, är ständigt nervös, skäller på barnen och mannen/hustrun, äter en massa strunt, röker eller använder droger/mediciner (lagliga eller olagliga), allt detta är dina binjurar som skriker hjälp.
• Det tar längre tid att tillfriskna från förkylningar och influensor. Hostan från vinterns förkylning hänger kvar en till två månader.
• Yrsel när man reser sig från liggande eller sittande ställning. Ibland svartnar det för ögonen och känns som att man ska svimma efter att man reser sig upp.
• Olika grader av depression.
• Inget verkar roligt i livet. Relationer med vänner känns meningslösa och tomma.
• Kraftigare PMS
• Alla symptom ökan när man missar en måltid eller har ätit för lite. Man kompenserar genom att slänga i sig godis och kaffe.
• Tankarna börjar bli lite suddiga. Man är inte lika skärpt som tidigare.
• Minnet sviker oftare.
• Minskad tolerans. Folk verkar mer irriterande än vad de var tidigare.
• Man vaknar inte riktigt före 10:00, känner sig drogad med sömnmedel runt 15:00-16:00, men piggnar till lite efter middagen tidigt på kvällen.
• Alla uppgifter verkar ta längre tid att utföra.
• Vaknar mellan 1 och 3 på natten.

Ett av dessa symptom säger inget om binjurarna men om man har tre eller flera så är sannolikheten stor att det är hypoadrenia dvs. trötta binjurar.

Det finns några enklare prov man kan utföra själv.

1. Ta med en ficklampa och gå in på toaletten. Stäng dörr och släck ljuset. Lys med ficklampan vid sidan av ena ögat. Om pupillen drar i hop sig och några sekunder senare inte klarar av att hålla formen utan börjar pulsera då har man med stor sannolikhet trötta binjurar.

2. Ta något spetsigt föremål, så som en penna eller tandpetare. Dra försiktigt ett streck på magen, nedanför naveln. En frisk person kommer att få ett vitt streck som snabbt blir rosa och sedan försvinner. Vid problem med trötta binjurar kommer strecket att förbli vitt ganska länge och till och med bli lite bredare efter en stund.

Ett ständigt mörker just nu. Det är svårt att inte bli deppig när hösten kommer. Även om det finns saker som jag ser fram emot, ljusglimtar som ger mig ett leende på läpparna.

Besöken hos KBT-terapeuten hjälper men vägen till fullständig lycka är lång. Har försökt att sätta min barnlängtan åt sidan men det är svårt. Försöker fokusera på här och nu. Läser min Mindfulness bok och den är bra. Läser även 50 nyanser av honom. Har svårt att koncentrera mig på att se serier eller filmer. Jag är trött men ändå rastlös. Tankarna far iväg både hemma och på jobbet.

Killar, kärleken osv är en enda stor soppa. Försöker följa mitt hjärta men min hjärna spökar och får mig att fundera.

"I'm not afraid to try again. I'm just afraid of getting hurt for the same reason"

Mer säger jag inte, vill skriva på anställningspapper först. Första gången man blir anställd utan intervju :)

Har passat Calle idag och det blev massa lek och sång. Hade bakat en bärpaj som vi mumsade på medans Calle sov. Fixade även lite i badrummet. Fick ett ställ att ha tvättmaskinen på av Bella. Blev som ett nytt badrum. Nu vill jag göra en liten makeover där. Var på stan och letade efter en svart kavaj och det var inte lätt. Kunde inte låta bli att prova en på MQ och självklart fastnade jag för den. Dyr så den får hänga kvar och mogna ett tag till...

Var förbi Korpen och pratade med Camilla, alltid lika trevligt att hänga på gymmet. Det var då jag fick det glädjande samtalet. 

 

Ikväll blir det film hos Emil, vi ska se Hamilton -Nationens intresse så vi kan se tvåan på bio imorgon. Tror bestämt att jag ska trotsa min förkylning och halsont för att besöka gymmet. Lyfta lite vikter har väl ingen dött av lr?!

 

 

Igår var jag och Bella på Nolia, jag köpte endast lite kolor. På lördag är det dags för mig och Carola att springa där. Ska se en föreläsning med Fredrik Paulun om jag är kvar där så länge. Många timmar blir det... Sen blir det fix inför kräftskivan hos Carola och Niclas. Som jag längtar, det har varit så dåligt med kräftskivor senaste åren.

Nu ska jag drömma mig bort i lite Dallas och imorgon är det fredag :)

Längsta tågresan ever.. Luleå - Bräcke, Bräcke - Östersund, Österund - Enafort och sent taxi till Storulvåns fjällstation. Var framme vid 10-tiden och började med en frukostbuffé ute på terassen. Sen kollade vi packningen och satte på oss vandrarkläderna. Det började fint och solen sken. Tills vi kom till den första stigningen. Den tog på min andning och energi. Sen gick vi och tog micropauser. När vi gått 8 km tog vi lunch och samlade på oss lite energi. Sen fortsatte vi den sista sträckan med några pauser till. Det var otroligt skönt att få komma fram till Sylarnas fjällstation och veta att man skulle få sätta sig i en varm bastu. Vi åt frystorkad mat och lyssnade på en föreläsning om en tjej som är bergsklättrare i Nepal. Imponerande tjej och snacka om att hon triggade igång en massa tankar. Sen höll vi både på somna där. Sov som en stock och vaknade ganska utvilad.

Upp för att äta frukostbuffé och sen bar det av mot Storsylen. Toppvandringen till den var ändrad men vi bestämde att ändå testa. Snö snö snö och vatten överallt. Vi fick börja med att vada över för bron var inte utlagd. Svinkallt, ångest, nästan gråtfärdig. Ont i fötterna som tappade känslen. Vi tog oss över och började vandringen. Det var en bit att gå för att ta sig till botten av toppen. Började ta oss upp och det blev högre och brantare. Dimman började komma och sikten var inte så bra. Fick testa min första snövandring/klättring uppför en så hög brant. Insåg inte hur lutningen var. Kommit upp en bra vit när jag tappade fotfästet och kanade med full fart ner. Kunde inte bromsa på någon sätt. Livrädd med dödsångest tänkte jag att det är här min resa slutar. Att veta om glaciärsjön i slutet och inte få stopp på farten. Tillslut lyckades jag och Mange hade tagit sig ner till mig. Envis som är jag gav jag inte upp. Var där för att ta en topp så det var bara att börja klättra upp igen. Det började bli svårare och svårare att få fäste när det fryste på. När jag för andra gången kanade ner gav jag upp. Vi insåg att vi var överbesegrade av denna topp.


Fortsatte mot Lillsylen och det var tungt, hårt och jobbigt. Ville ge upp många gången och Mange väntade sig att jag skulle lägga mig ner och strejka. Upp upp upp över snö, stora och små stenar. Plötsligt så är man där, på toppen och ser den mörka ravinen på norska siddan. Det var så sjuk och mäktig känsla att stå där. Direkt fick jag mersmak och växte ännu en gång som person. STOLT! Tog och satte oss dig och sög in det vi åstadkommit. Sen började nedfärden igen.. lite dissorienterade så kom vi ifrån vägen vi tog oss upp på.. Vi såg inte dalen och dimman var överallt. Lyckan i mina ögon när jag insåg att Glaciärsjön var där, på samma ställe som förut och det lättade upp. Dalen började synas. Vi skulle ta den långa vägen över snöbryggorna, tänkte att jag klarat en så varför inte testa igen. Ångesten kom när jag såg vattnet forsa och det var hål i snömassorna. Nej tack!, jag vadar hellre ännu en gång och riskerar fötterna. Vi hade turen att se 2 fjällrävar och det var så himla kul. Det blev en hel del kanande ner när vi kunde.

Vadningen tillbaka var mer hemsk denna gång, jag halkade på stenar, höll på att dras ner av strömmarna. MEN vi klarade det och lyckan var total :) In i värmen, dricka kaffe och samla tankarna. Bastu och dusch..sen frystorkad mat och grogg. Vi hade päronkonjak o sprite.. mums just då. Somnade i bra tid för klockan skulle ringa 8 igen. Upp och åt de rester vi hade kvar och sen började vandringen till Storulvån. Stannade betydligt mindre på vägen ner. Den tog oss 3,5 h jämfört med vägen upp på 7-8h.  Satte oss direkt och åt mat. Sen dusch och slappade tills min taxi kom. Tågresan vill jag inte prata om för det var tågresan från helvetet!

Om jag kommer göra igen det? JA

Grövelsjön nästa gång, i september.

Kebnekaise ska jag försöka hinna med detta år

Sarek står på tredje plats.

Jag har verkligen hittat något jag vill fortsätta med. Hur tungt och jobbigt det än må vara så finner jag en sån harmoni och styrka efter varje motgång jag klara av. Hääärligt :)