Mer död än levande
Vakum
Det känns som jag går runt i ett vakum. Allt som har med barn att göra är jobbigt just nu. Prat om barn, se barn, barnsaker, barn på tv. Bli påmind att jag aldrig kommer få ha en eget litet barn i min famn. Kommer aldrig få uppleva att vara gravid igen, känna ett liv där i magen som växer. Jag behöver verkligen få svar på mina frågor för att kunna bearbeta detta. Kan ändå inte låta bli att tänka på varför?Även om äggdonation skulle kunna vara en liten chans har jag inte 70 000. Skulle inte orka med ett misslyckat försök. Jag försöker vara glad och glädjas åt de som är gravida men ändå känner jag sorgen som finns där hela tiden.
Mina hormoner och min kropp lever sitt egna lilla liv. Varför ska jag ha mens och menssmärtor ? Sluta jävlas med mig!!!
Varför väntade jag så länge?
Sorg
Idag har det gått 2 år sen mitt hjärta krossades av att du lämnade oss pappa. Idag kopplade det inte alls vilken dag det var. Känns som mitt huvud är fullt med tankar. När jag vaknade så hoppades jag att det bara skulle vara en ond dröm. När verkligheten kom ikapp så kom tomhetskänslan och smärtan jag känner just nu. Jag hoppas att jag kommer få svar på mina frågor om varför det är så här.
http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1544
http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1544
När drömmen krossas
Det finns inga ord som kan beskriva den smärta jag känner just nu. Jag hade äntligen börjat min resa till Danmark. Min väg till ett barn. Ett telefonsamtal på morgonen krossadr mina drömmar. Slutade andas för en stund. Chansen för mig att bära ett barn finns inte. Hon pratade om IVF, hormonstimulering, äggdonation. Även om det är bortkastad tid. Min ämnesomsättning däremot är perfekt..ja men så bra med tanke på att jag ökat +7kg sen i December.
Nu vill jag ta mitt pick och pack, flytta till Sthlm och Emma. Försöka hitta glädjen i att bli mormor.