Vägskäl
Jag längtar bort från denna stad. Jag kan förstå nu hur Emma tänkte förut. Hon ville ha mer och jag mindre. Just nu står jag med mitt halva hjärta i Piteå och andra halvan i Sthlm. Inte konstigt att jag ligger sömnlös om nätterna. Kollar efter lägenheter då och då men att gå från tankar till handling är en helt annan sak.
Jag hoppas att allt känns klarare när jag varit nere och hälsat på. Det känns fortfarande overkligt att jag blivit mormor till en liten prinsessa. Längtar tills jag får träffa henne och Emma. Min lilla tjej har blivit mamma och det känns så bra.
Om jag nu inte kan få min dröm i uppfyllelse så kanske jag ska försöka uppfylla dröm nr 2... Se mer av världen, resa och njuta av det istället. Jag vill så mycket men ändå känns det som en stor stoppkloss står i vägen. Visst hade det varit lättare om man haft en bättre ekonomi. Saknar att inte kunna unna mig vardagslyx.
Imorgon är det måndag igen och känner inte någon glädje över att gå till jobbet. Vill inte vara där heller.. vill inte vara här!!
Ensam
Jag känner mig en aning deppig(are) just nu. Ensam... visst jag har vänner och familj. Men jag har inte nån... Mina vänner har sin man, pojkvän, barn eller hela paketet. Jag har ingen som väntar på mig hemma. Jag känner mig ensam och halv. Står med ena foten här i Piteå och andra i Sthlm. Saknaden efter Emma blir bara större. Gillar inte avståndet mellan oss även om vi pratar väldigt ofta.
Försöker vara glad åt mitt jobb men mina tankar är någon annanstans. Känner mig kluven och splittrad. Ingen bra kombo..
Försöker vara glad åt mitt jobb men mina tankar är någon annanstans. Känner mig kluven och splittrad. Ingen bra kombo..
