Det är när jag ligger ensam i min säng som saknaden efter pappa blir extra stor. Jag tänker på honom dag som natt. Ibland mer ibland mindre. Kan fortfarande inte fatta. Väntar på att han ska ringa. Jag vill ringa och berätta för honom om hur det går med kärleken, att jag fått sommarjobb och hur mitt liv ser ut just nu. Även fast jag ser foton från begravningen så känns det overkligt. När jag pratar med Patrik om hur och var vi ska sprida hans aska känns det overkligt. Jag är glad att jag har ett brev från honom, det väcker så mycket starka och jobbiga känslor men visar även vilken kärleksfull pappa han var.

Jag har känt mig extra känslig idag. Sett serier och gråtit... Tänker mycket på framtiden och var jag står nu. Stämmer inte riktigt överens med vad jag trodde att jag skulle vara för 10 år sedan. Mycket har hänt, både roliga och tråkiga saker. Jag är en drömmar, mina tankar för framtiden sträcker sig ibland för långt fram. Ibland är det inte bra att tänka för mycket helt enkelt.

"Av alla mänskliga passioner är kärleken den starkaste,
ty den angriper tillfälligt huvudet, hjärtat och sinnena."