Till det bättre

Det känns som lugnet efter stormen börjar närma sig. Fast vågar inte riktigt känna mig lugn. Vill bara att vi kan göra en fin dödsannons och ett avsked som vi alla är nöjda med. Kan bara inte sluta tänka på pappas sista tid i livet. Vad tänkte han, hade han ont, var han rädd eller såg han ljuset i tunneln. Vill bara få veta om det fortfarande hade funnits hopp om att han fått leva vidare.

Känns skönt att få kontakt med Emma via skype. Det är en tröst i allt sorg att få höra att hon har det bra. Saknar henne så mycket och längtar tills vi ses.

"Vårt dilemma är att vi hatar förändringar, samtidigt som vi älskar dem. Det vi vill är att saker och ting ska förbli som de är men ändå bättre"


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0