Ikväll var det en trevlig kväll. Jag fick umgås med Camilla som jag saknat så mycktet allt annat runt omkring var bara en bonus. Visst ägnade jag en tanke på att han kanske skulle vara ute men jag glömde bort det. Lättare sagt en gjort för jag såg honom där i havet bland alla andra. HAN fick mitt hjärta att slå dubbla slag och kände den dragningskraft han har.. Jag svalde och gick vidare.... MEN någonstans där i slutet fick min BÄGARE att rinna över.. Kunde inte låta honom "komma undan"..  ville han en förklaring. Han blir livrädd i mina ögon och ställer sig i försvar.

FY FAN vad jag är trött på allt svammel, skitsnack osv..

När pappa dog så insåg jag klart och tydligt vilka mina riktiga vänner är. Det spelar ingen roll om det finns personer som jag trodde var mina vänner och som jag saknar...

Jag önskar att jag kunde träffa Emma (självklart), Maria, Anna och Andreas när jag vill. Men så är det inte just nu.