Smärta...

Ikväll hade Lisa bokat tid för att göra sin nästa tatuering på underarmen. Hade även pratat med Jonas om att fylla i min. Jag fick sitta och titta på stenhårda Lisa som knappt rörde en min. Nålen är en sak men ljudet, det där surrande ljuder gör mig nervös. Precis som att gå till tandläkaren och höra borren. Fick iallafall peppa mig själv för att stå ut med surret. Visste att det inte gjorde ont på armen sist så ifyllnad kan ju inte vara nåt.

Lisa hade dock planerat lite till.. "vår" tatuering och min tatuering till minne av pappa.

Smärtsamt var det verkligen och helt plötsligt fick vår text en helt annan innebörd när man satt under nålen...SMÄRTA! Fast nu är det inte den smärtan vi tänker på. Utan den smärta när man förlorar någon som betyder så mycket mer än vad man kan beskriva..


Äntligen fick jag min pappa tatuering också. En hyllning, en symbol till minne av honom. Han skulle bara veta hur älskad och saknad han är <3


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0