Du finns i mina tankar hela tiden. Dag som natt och tårarna bränner bakom ögonlocken. Försöker hålla tillbaka men vet att jag måste få gråta. Det känns så konstig att prata om att du fanns... jag vill att du ska finnas. Det har tagit så hårt på oss syskon och även mamma. Jag kan inte sätta mig in i hennes situation. Dom träffades när hon var 16 och höll ihop i en evighet. Han var hennes första stora kärlek. Den kärleken glömmer man aldrig oavsett vad som än händer med tiden.

Pappa jag saknar dig!