och fler blir det... Det har redan en gått en vecka. En vecka med sorg, saknad och ett hav med tårar. Det har varit skönt att få umgås med familjen i helgen. Även fast vi vände vår sorg till ilska. Jag hade behövt mammas kramar men ville inte riskera att få influensa. Det var jobbigt att se hur hårt det tar på henne. Jobbigt att höra henne säga att "jag aldrig får träffa pappa igen". Nu när jag skriver släpper alla spärrar och jag kan gråta igen.

Du finns i mina tankar
Du finns i mitt hjärta
Mina minnen utav dig
kommer aldrig suddas ut