Det tog 10 år för mig att göra tatuering nr 2. Den som väntar på något gott väntar alltid för länge. Var lite nervös innan för smärtan. Kände först ingenting i början sen gjorde det lite ont. Tillslut blev den nästan skön smärta om man säger så. Mersmak? JA!! Funderar nu på nästa tatuering som jag vill ha på foten och upp på vristen. Gissar att det även då blir Jonas som får göra den. Lite tråkigt att det roliga var över så fort. Hade kunnat gjort några till när jag ändå satt där i stolen.